Inkasso

Inkasso går ut på att under ordnade former se till att någon som är skyldig pengar (gäldenären) betalar sin skuld till den som ska ha pengarna (borgenären).
 
Ett inkassoärende går i vanliga fall till så att den som är skyldig pengar får ett kravbrev, där det framgår att någon form av åtgärd kommer att vidtas om han eller hon inte betalar. Det kan till exempel handla om en ansökan till Kronofogden att utfärda ett betalningsföreläggande, vilket i förlängningen kan leda till utmätning. Det kan också handla om att stänga av ett abonnemang eller att säga upp exempelvis ett kreditavtal.
 
Betalningspåminnelser och vanliga fakturor eller betalningsavier räknas inte som inkassoåtgärder.

På Datainspektionens webbplats finns frågor och svar – och en hel del annan information – om inkasso.

Det finns en särskild lag, inkassolagen (IkL), som reglerar hur inkassoverksamhet ska drivas. Utöver själva lagen finns också ett antal tillhörande förordningar.
 
Datainspektionen (DI) är tillsynsmyndighet för inkassolagen. Det innebär bland annat att DI tar fram kompletterande regelverk, i form av föreskrifter och allmänna råd. I DI:s allmänna råd om tillämpningen av inkassolagens beskriver myndigheten sin syn på god inkassosed.

Tillsynen av inkassoföretagen sköts av Datainspektionen och, i vissa fall, Finansinspektionen. Det är när en bank eller ett kreditmarknadsbolag driver inkassoverksamhet som FI har hand om tillsynen.
 
Huvudregeln är att ett bolag som vill arbeta med inkasso ska söka tillstånd från Datainspektionen, och sedan stå under DI:s tillsyn. Men om bolaget redan har tillstånd från Finansinspektionen för att driva bank eller kreditmarknadsbolag, behövs inget särskilt tillstånd från Datainspektionen. I sådana fall täcks inkassoverksamheten in av det tillstånd företaget har hos FI. Därmed får FI också tillsyn över företaget i dess roll som inkassoföretag.