Investeringsrådgivning

Finansiella instrument är ett samlingsnamn för olika produkter att placera pengar i. Hit hör till exempel obligationer, aktier, fondandelar, optioner och så kallade strukturerade produkter. Finansiella instrument är ett begrepp som används inom lagstiftningen.

Strukturerade produkter är sammansatta av andra finansiella instrument. Beroende på konstruktionen kan strukturerade produkter vara mycket riskfyllda. Strukturerade produkter ska inte förväxlas med fondandelar.

För att få ge "individuell investeringsrådgivning om finansiella instrument" krävs tillstånd från Finansinspektionen. Med "individuell" menas att råden är riktade till en viss person och utgår från en analys av hans eller hennes förutsättningar och behov. Motsatsen är att en tidning ger råd om aktieplaceringar. Då är råden inte individuella och verksamheten kräver inte tillstånd.
 
Det är banker och värdepappersbolag som kan få tillstånd av FI för att erbjuda individuell investeringsrådgivning. Bolagen ansvarar för att deras rådgivare har relevanta kunskaper.
 
Även försäkringsförmedlare kan få tillstånd från FI att ge investeringsråd – inom vissa tydliga gränser. De kan ha tillstånd att ge råd om placeringar inom ramen för en försäkringslösning, till exempel en kapital- eller pensionsförsäkring. De kan också få tillstånd för att förmedla andelar i fonder, det vill säga fungera som återförsäljare åt fondbolag. Försäkringsförmedlare får däremot inte ge råd om andra finansiella instrument utanför en försäkringslösning.

Ja, det får de göra. Men här finns det verkligen anledning att se upp. Det har uppstått en gråzon där vissa rådgivare uppger att de "marknadsför" finansiella instrument – oftast strukturerade produkter – i stället för att ägna sig åt rådgivning medan det för kunden är otydligt vad som skiljer det ena från det andra.
 
Skillnaden är den att det vid rådgivning finns en trygghet för kunden i form konsumentskyddande regler och krav på att rådgivaren har tillräckliga kunskaper.
 
Vi marknadsföring finns inget av dessa två specifika skydd för investeringsrådgivning. Dessutom finns det inget krav på se till kundens förutsättningar och behov. Det finns alltså all anledning att se upp om en rådgivare talar om marknadsföring. Är du osäker: fråga! "Är det här förslaget till placering en del i en individuell investeringsrådgivning som du ger mig eller någonting du vill marknadsföra?".

Här är några av de viktigare reglerna som tillkommit för att skydda konsumenter vid investeringsrådgivning:
 

• Kompetenskrav har införts för finansiella rådgivare i banker, värdepappersbolag och försäkringsförmedlare.
• Rådgivningen ska dokumenteras så att det klart framgår vilka råd som har lämnats. Dokumentationen ska lämnas till kunden.
• Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och konsumenternas intressen ska tas till vara. Därför måste rådgivaren också fråga dig om dina erfarenheter av finansiella placeringar, om dina ekonomiska förhållanden och exempelvis familjeförhållanden. Rådgivaren vill också veta syftet med placeringarna och vilken risk du kan acceptera.
• Rådgivaren är skyldig att avråda från placeringar som konsumenten föreslår och som inte är lämpliga.
• Konsumenten kan få skadestånd vid vårdslös rådgivning.

 
Det har dock visat sig svårare att få skadestånd än vad som nog var tänkt när lagarna skrevs. En anledning är att kunden vid rådgivningstillfället ofta blir uppmanad att skriva under på att han eller hon tagit emot och förstått information som rådgivaren lämnat. Det har visat sig svårt att senare hävda att rådgivningen varit vårdslös när det finns skriftlig dokumentation på att man har fått information om och förstått de risker som placeringen inneburit. Därför är det viktigt att du läser det som rådgivaren presenterar för dig och bara skriver under på det som stämmer med din situation. Finns det inte tid att läsa noggrannt hos rådgivaren så ta med dig papperna hem för att läsa i lugn och ro.

Individuell rådgivning om finansiella instrument som bedrivs yrkesmässigt är en tillståndspliktig verksamhet. Det är även försäkringsförmedling. Det innebär att de företag du vänder dig till för rådgivning antingen ska ha tillstånd för investeringsrådgivning om finansiella instrument eller vara försäkringsförmedlare. Inom ramen för försäkringsförmedlingen kan du få råd om finansiella instrument. Kontrollera att det företag du vänder dig till har tillstånd för rådgivning.

Vid det första rådgivningstillfället ska du alltid få en kopia av den dokumentation om rådgivningen som rådgivaren är skyldig att göra. Vanligt är att kunden också får bekräfta att rådgivaren har uppfattat samtalet korrekt genom att skriva under dokumentet. Det är viktigt att du läser igenom dokumentationen noggrant innan du godkänner den. Upptäcker du fel bör du korrigera det skriftligt.
 
Har du en löpande relation med en rådgivare behöver denne inte automatiskt lämna ut dokumentation efter varje rådgivningstillfälle om samtalet spelas in. Men du har alltid möjlighet att på begäran få ut dokumentationen.
 
Du har enligt lag rätt till ersättning för den skada som kan uppstå på grund av vårdslös finansiell rådgivning. Ett krav är att du reklamerar rådgivningen inom rimlig tid från det att du upptäckt skadan.
 
Ett annat krav är att du kan bevisa att rådgivaren verkligen varit vårdslös. Här har dokumentationen av rådgivningen stor betydelse. Om dina placeringar minskat i värde sätts detta bland annat i relation till den risknivå du sagt dig vara villig att acceptera vid rådgivningen. Du kan inte begära skadestånd enbart med anledning av att värdet på placeringarna har sjunkit.

Om du inte vill ta några risker med din placering bör du se till att det framgår av den dokumentation som rådgivaren är skyldig att upprätta. Om istället du kan tänka dig att riskera en del av kapitalet för möjligheten att få en större avkastning bör du precisera hur stor risk du är villig att ta.
 
Nöj dig inte med formuleringar som "hög", "medel" eller "låg". Tänk efter hur stor andel av dina pengar som du kan klara av att förlora – 20, 40 eller 60 procent av kapitalet eller något annat – och se till att detta sedan framgår av dokumentationen. De allra flesta klagomål på finansiell rådgivning handlar om att placeringar sjunkit i värde.
 
Utan tydliga papper på vilken risknivå du accepterat blir det svårt att i ett senare skede visa att ett bolag handlat vårdslöst. Formulering som "medelhög" risk öppnar för vanskliga bedömningar.

Överdriv inte dina kunskaper eller erfarenheter av olika typer av värdepapper. Förstår du inte vad rådgivaren föreslår att du placerar dina pengar i bör du fråga tills du förstår.
 
Var noga med att förklara syftet med ditt sparande. För de flesta handlar köp av värdepapper om att försöka få en bättre avkastning än vad bankboken kan ge. Men det är stor skillnad på att placera i en räntefond eller i exempelvis den ryska aktiemarknaden. Under de senaste tio åren har aktier och hela börser vid flera tillfällen och på kort tid fallit med långt mer än femtio procent. Många gånger har den efterföljande återhämtningen också varit snabb. Men riskerna för den som gör fel val eller är tvungen att sälja vid fel tidpunkt är mycket stora. Kan du inte ta en hög risk ska det framgå tydligt av dokumentationen av rådgivningen.
 
Om du inte förstår det värdepapper som du köper kan risken vara en annan än du tänkt dig. Fråga tills du förstår eller ta hjälp av utomstående bedömare. Sätt dig in i vad som kan påverka värdeutvecklingen framöver.
 
Kostnaderna är en viktig del av avkastningen. Vissa värdepapper belastas med en initial avgift på mellan 3 och 8 procent. En så hög avgift sänker kraftigt dina möjligheter att få en god utveckling på dina pengar.

Det är samma regler som gäller om du får individuell rådgivning via internet som vid ett personligt möte med en rådgivare. Men ofta är den rådgivning som distribueras över nätet mer standardiserade köp- och säljrekommendationer som skickas ut till ett stort antal mottagare.

Kontakta i första hand företagets klagomålsansvarige. Du kan få vägledning av Konsumenternas Bank- och finansbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå. Kommer du och företaget inte överens om hur en tvist ska lösas kan Allmänna Reklamationsnämnden ge en rekommendation. I sista hand går det att vända sig till allmän domstol för att få en tvist prövad.