Pensionssparande

Den 1 januari 2010 skapades en ny myndighet som har det samlade ansvaret för pensioner, Pensionsmyndigheten. Tidigare administrerades pensioner av både Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten.
 
På Pensionsmyndighetens webbplats finns mer information. Du kan till exempel få en prognos över hur mycket du kommer att få i pension.

Garanterad ränta eller garanterat försäkringsbelopp är den ränta eller det försäkringsbelopp som försäkringsbolaget garanterar att den försäkrade kommer att få.
 
FI kräver att försäkringsbolagen har säkra tillgångar som motsvarar dessa åtaganden. Säkra tillgångar innebär att det finns en hög andel obligationer.

Reallokering betyder återtag och innebär att ett försäkringsbolag sänker värdet på traditionella pensions- eller kapitalförsäkringar. Det här kan bara ske i ömsesidiga livförsäkringsbolag när deras tillgångar, i till exempel aktier och fastigheter, sjunkit i värde.
 
Bakgrunden är mycket kortfattat denna. När avkastningen från pengar som försäkringstagarna betalat in överstiger den ränta som bolaget garanterat, fördelas överskottet till samtliga försäkringstagare. Detta kallas allokering. Men när värdet på tillgångarna sjunker, till exempel i en lågkonjunktur, kan bolaget ta tillbaka en del av det värde som fördelats ut i ett tidigare skede. Detta kallas reallokering. Det är bara i ömsesidiga livförsäkringsbolag som detta förekommer.
 
Hur reallokering fungerar förklaras utförligare i ett faktablad som går att läsa på Konsumenternas (Bank och försäkring) webbplats. Branschorganisationen Sveriges försäkringsförbund har också ett faktablad, "Allokering/reallokering inom traditionell livförsäkring", på sin webbplats.

Ja, återbäringsräntan – som handlar om att fördela ”överavkastning” i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag – kan sättas ned till noll.

Ett livförsäkringsbolag måste alltid stå för de garanterade förmåner som framgår av försäkringsavtalet, till exempel 2,5 procents ränta per år före avgifter och skatt. Återbäring är däremot inte garanterad i avtal för traditionell livförsäkring. Återbäringsräntan kan därför sättas ned till noll.
 
Bolaget beslutar om en låg återbäringsränta om det behövs för att bolaget ska kunna uppfylla sin policy för kollektiv konsolidering. Den kollektiva konsolideringsnivån är ett mått på förhållandet mellan värdet på de tillgångar ett försäkringsbolag förvaltar och de åtaganden som bolaget har gentemot försäkringstagarna.
 
Om den kollektiva konsolideringsnivån är över 100 har bolaget mer tillgångar än vad som preliminärt fördelats på försäkringarna. Om den är mindre än 100 är bolagets tillgångar mindre värda än vad som preliminärt fördelats på försäkringarna.

I en traditionell livförsäkring bestämmer försäkringsbolaget hur försäkringstagarnas pengar ska placeras. Försäkringsbolaget måste följa vissa placeringsregler och försäkringstagaren får en garanterad ränta. Om försäkringsbolaget lyckas placera pengarna så att avkastningen blir högre än den garanterade räntan delas överskottet ut till försäkringstagarna. Det kallas återbäring.

Försäkringsbolaget får placera tillgångarna med de begränsningar som anges i försäkringsrörelselagen.

Kollektiv konsolidering är ett mått på hur väl ett försäkringsbolags tillgångar räcker till för att täcka såväl garanterade åtaganden som utlovad återbäring, vid ett visst tillfälle. Om konsolideringsnivån är 100 procent har försäkringsbolaget precis så mycket tillgångar som behövs för detta.

Nej. Det är försäkringsbolaget som äger tillgångarna i försäkringen. Hur försäkringsbolagen får placera är noga reglerat. Enligt FI:s tolkning av placeringsreglerna får försäkringsbolaget inte placera i derivat (optioner med mera) hur som helst. Det innebär att inte heller försäkringsbolagets kunder via exempelvis en depåförsäkring kan placera i derivat.

Det är en livförsäkring av sparandekaraktär där försäkringstagaren eller den försäkrade själv, liksom vid fondförsäkring, bestämmer inriktningen på sparandet genom att anvisa hur det ska placeras.
 
Tillgångarna läggs i en depå hos en bank eller ett värdepappersbolag, som försäkringsbolaget är formell ägare till. Bolaget redovisar aktuellt marknadsvärde av tillgångarna som en skuld till försäkringstagaren och för löpande ett register över de tillgångar som ska täcka denna skuld.
 
Vid likvidation eller konkurs har försäkringstagarna förmånsrätt i registrets tillgångar. Bolaget anger i sina villkor eventuella begränsningar som gäller för depån, till exempel vilka slags tillgångar som kan väljas.
 
Försäkringstagaren väljer hur sparandet ska placeras och tar därmed risken för hur försäkringens värde utvecklas.

Fondförsäkring kallas ibland för unit link-försäkring. Det är en livförsäkring av sparandekaraktär där försäkringstagaren eller den försäkrade själv bestämmer inriktningen på sparandet genom att välja en eller flera fonder.
 
Fondandelarna ägs formellt av försäkringsbolaget. Bolaget redovisar aktuellt marknadsvärde av fondandelarna som en skuld till försäkringstagaren och för löpande ett register över de tillgångar som ska täcka denna skuld.
 
Vid likvidation eller konkurs har försäkringstagarna förmånsrätt i registrets tillgångar. Bolaget anger i sina villkor eventuella begränsningar som gäller, till exempel vilka fonder som kan väljas och om bolaget kan byta ut en fond mot en annan.
 
Försäkringstagaren väljer hur sparandet ska placeras och tar därmed risken för hur försäkringens värde utvecklas.

I Finansinspektionens tillstånds- och tillsynsregister finns uppgifter om samtliga försäkringsbolag som har tillstånd att bedriva verksamhet.

Ifall ett det går så långt att ett försäkringsbolag går i konkurs finns det regler som säger att försäkringstagarna går före många andra fordringsägare. Men det finns också särskilda regler som försäkringsbolag måste följa för att förhindra att de går i konkurs.
 
Ett försäkringsbolag ska ha tillgångar som minst täcker den skuld det har till dem som tagit försäkringar i bolaget. Men det räcker inte med det. Bolagen måste också ha ytterligare kapital, ett buffertkapital.

FI bevakar att försäkringsbolagen har tillräckligt med buffertkapital för att minska risken för likvidation eller konkurs. Försäkringsbolagen rapporterar in uppgifter till FI kvartalsvis om buffertkapital och tillgångar som täcker skulden till försäkringstagarna.

Om ett försäkringsbolag går i konkurs är bolagets skulder större än värdet av tillgångarna. Försäkringstagarna har en så kallad särskild förmånsrätt till tillgångar som motsvarar bolagets skuld till dem. Det innebär att försäkringstagarnas fordran kommer före många andra fordringar.
 
Men det finns ingen garanti för att de tillgångar som finns vid konkurstillfället verkligen räcker till att täcka hela skulden till försäkringstagarna. Till exempel kan det bli problem om bolaget har tillgångar som snabbt sjunkit i värde, medan skulderna är lika stora som förut. Ett annat bekymmer är om bolaget har förfarit bedrägligt med pengarna.

Om detta kan du läsa mer om på Konsumenternas vägledning om bank och försäkring.

Handel med begagnade livförsäkringar uppstod i USA på 1980-talet. En del andra länder har tagit efter, bland annat Storbritannien. Men i Sverige förekommer inte den här typen av handel.

 

Poängen med systemet är att det ger en möjlighet för livförsäkringstagare som vill avsluta sina försäkringar att få ut mer av den återbäring som har uppkommit via det marknadsmässiga andrahandsvärdet.

 

En förutsättning för en sådan handel är att villkoren för återköp eller annullation är ofördelaktiga för försäkringstagaren. Det vill säga att dessa båda alternativ är en dålig affär jämfört med att behålla försäkringen tiden ut.

 

I Sverige begär man alltså i stället återköp av försäkringen. Värdet ska – enligt den så kallade kontributionsprincipen som tillämpas hos oss – motsvara i stort sett all återbäring som uppkommit.

Det beror på att andelen återbäring av det totala försäkringskapitalet (pensionskapital) kan vara olika stort.

 

Försäkringens totala värde består av:

• beräknat nuvärde av det garanterade försäkringsbeloppet baserat på den garanterade räntan
• återbäring.

 

När en försäkring tecknas startar den normalt med 0 i återbäring. Sedan utvecklas återbäringen allt eftersom överskott uppstår. I huvudsak bestäms överskottet av resultatet av kapitalförvaltningen, det vill säga hur mycket försäkringsbolaget lyckas överträffa de  garantiräntor som försäkringsavtalet baserats på. Med andra ord, skillnaden mellan den framtida avkastning som antagits och hur avkastningen sedan i verkligheten blir. Hur lång tid som försäkringen varit i kraft har därför stor betydelse för återbäringens storlek.

 

Till detta kommer hur stora drifts- och riskkostnaderna blir i förhållande till de antaganden som gjorts om detta. Nytecknade försäkringar har dessutom ofta ett lägre antagande om framtida garanterad ränta än äldre. Tillsammans leder alla dessa faktorer till att försäkringar med lika stort totalt värde har olika stor andel återbäring (om de inte tecknats samtidigt).

 

Vid en reallokering är det bara återbäringsdelen som kan minskas. En minskning av det totala värdet med en viss procentsats medför alltså att återbäringen kan minskas olika mycket för försäkringar med lika stort pensionskapital. 
 

Räkneexempel

Två försäkringstagare har lika stort totalt försäkringskapital, 100 000 kr. Försäkring 1 har
20 000 kr och försäkring 2 har 30 000 kr i återbäring. Båda försäkringarna reduceras med 10 procent av sitt totala värde, dvs med 10 000 kr. Bolaget kan endast ta pengar från återbäringen. Efter reduktionen kommer försäkring 1 att ha 10 000 kr och försäkring 2 att ha 20 000 kr i återbäring. Reduktionen av återbäringen blev 50 procent för försäkring 1 och 33,3 procent för försäkring 2.

Konsumenternas vägledning om bank och försäkring har fler frågor och svar om pensionssparande.