Den 1 augusti 2010 trädde en ny lag i kraft – lagen (2010:751) om betaltjänster.
Med betaltjänster menas:
- Tjänster som gör det möjligt att sätta in på och ta ut kontanter från ett betalkonto samt de transaktioner som krävs för förvaltning av kontot.
- Genomförande av betalningstransaktioner, inklusive överföring av medel som även kan täckas av ett kreditutrymme, genom autogiro, kontokort eller andra betalningsinstrument, eller kontobaserade betalningar.
- Utfärdande av kontokort eller andra betalningsinstrument.
- Inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument har använts.
- Penningöverföring.
- Genomförande av betalningstransaktioner där betalaren godkänner transaktionen med någon form av utrustning för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik, och betalningen sker till systemoperatören, som endast fungerar som mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören av varorna eller tjänsterna.
Den som omsätter betaltjänster för mer än 3 miljoner euro per månad måste ha tillstånd för att få driva verksamheten och kallas i lagen för betalningsinstitut. Den som omsätter ett lägre belopp kan ansöka om att undantas från tillståndsplikt och kallas för registrerad betaltjänstleverantör.
