Det kraftiga kursraset på aktiemarknaden, år 2000-2002, och det påföljande räntefallet försvagade bolagens finansiella styrka. Utrymmet för risktagande hos flera bolag hade minskat väsentligt när kapitalet som kunde bära risk urholkats.
För att undvika en liknande situation i framtiden behövde Finansinspektionen arbeta mer förebyggande. Till följd av tjänstepensionsdirektivet infördes generella regler för att FI i framtiden skulle kunna identifiera bolag som tar mer risk än deras kapital kan bära.
Efter en sådan identifiering minskar risken för att bolagen behöver begränsa sitt risktagande efter prisfall på tillgångsprismarknaderna. För att kunna arbeta förebyggande behövs olika system som tidigt sållar ut bolag för närmare granskning. En central del av den nya övervakningen är trafikljusmodellen.
Under 2005 utvecklade FI trafikljusmodellen för att mäta finansiella risker och året därpå testades modellen på livförsäkringsbolag och tjänstepensionskassor. Rött ljus i testomgångarna fick bolag med mindre än en procent av branschens tillgångar.
Våren 2006 tog FI fram en teknik för att mäta försäkringsrisker inom skadeförsäkring och under hösten samma år kunde FI även mäta försäkringsrisker inom livförsäkring, inklusive sjukförsäkring och skadelivräntor. Den nya tekniken testades på två frivilliga referensgrupper bestående av åtta skadebolag och sju livbolag.
I november 2006 skickade FI ut en fullständig trafikljusmodell för synpunkter. Modellen avsåg både liv- och skadeförsäkring och omfattade finansiella risker, försäkringsrisker och driftkostnadsrisker. Bolagen hade inga avgörande invändningar och de synpunkter som lämnades avsåg detaljer i beräkningen av riskerna hade utformats.
Vid utformningen av en ny version av trafikljusmodellen, den 6 mars 2007, hade FI övervägt erfarenheter av testerna och i viss utsträckning de synpunkter som lämnades.
