Finansinspektionen definierar likviditetsrisk som risken att inte kunna infria sina betalningsförpliktelser vid förfallotidpunkten utan att kostnaden för att erhålla betalningsmedel ökar avsevärt. Denna risk kallas ibland för finansieringsrisk. Med likviditetsrisk i finansiella instrument menar vi risken för att ett finansiellt instrument inte omedelbart kan omsättas i likvida medel utan att förlora i värde. Denna risk kallas ofta för marknadslikviditetsrisk.
Hantering av likviditetsrisk
Från och med den 31 december 2010 gäller nya regler för hantering av likviditetsrisker för banker, andra kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa föreskrifter bygger på Baselkommitténs principer om hantering och tillsyn över likviditetsrisker och bilaga fem i EU:s kreditinstiutsdirektiv (Direktiv 2006/48/EG, bilaga V), som innehåller tekniska kriterier om organisation och riskhantering.
Offentliggörande av information om likviditetsrisk
Den 1 januari 2011 infördes bestämmelser om offentliggörande av likviditetsrisker i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:5) om offentliggörande av information om kapitaltäckning och riskhantering i likhet med vad som gäller för andra risker.
Rapportering av likviditetsrisk
Kreditinstitut och värdepappersbolag med en balansomslutning som är större än fem miljarder kronor ska månadsvis rapportera uppgifter om likviditetrerservens storlek och sammansättning, prognoser över framtida kassaflöden, förfall av utestående värdepapper, beroenden av stora långivare och känsliga lånemarknader samt säkerställda obligationer. Företagen ska även lämna uppgifter om sina likvida tillgångar samt kassautflöden och inflöden, så att FI kan göra ett stresstest som visar betalningsberedskapen för de närmaste 30 dagarna. Detta regleras i FI:s föreskrift (FFFS 2011:37) om rapportering av likviditetsrisk.
