1. Risktagare

Företaget ansvarar för att göra denna närmare avgränsning på individnivå och för att utförligt kunna förklara och motivera analysen av urvalet av anställda. Dessa personalkategorier och/eller anställda ska definieras i företagets ersättningspolicy och omfattar normalt anställda i ledande positioner, kontrollfunktioner och ledande strategiska befattningar (till exempel affärsområdeschef), handlare/mäklare inom kapitalmarknad och anställda med ansvar för kreditgivning (till exempel ledamot i en kreditkommitté). Även om det finns risktagare inom ovan nämnda personalkategorier kan det variera mellan olika företag vilka personer som omfattas beroende på om personerna i sin yrkesverksamhet i inte oväsentlig utsträckning kan påverka företagets riskprofil eller inte. När "i inte oväsentlig utsträckning" används innebär det inte att det krävs att påverkan måste vara stor, utan att anställda vars riskpåverkan är liten faller utanför definitionen. Se vidare om vilka risker som omfattas under c.

Uttrycket markerar att begreppet risktagare inte enbart avser anställda som faktiskt påverkar risknivån, utan även anställda som kan påverka risknivån på ett inte oväsentligt sätt. Att en anställd har en gräns, så kallad limit, för hur stora positioner denna person får ta innebär således inte att personen faller utanför begreppet risktagare, då det är själva möjligheten att ta risk som åsyftas. Att den anställde har en limit är alltså snarare ett tecken på att hon eller han bör anses tillhöra kategorin risktagare.

Riskbegreppet omfattar i princip alla typer av risk som traditionellt är förknippad med finansiell verksamhet och som kan leda till en negativ påverkan av företagets resultat. Förekomsten av dessa risker i verksamheter varierar givetvis mellan företagen beroende på verksamhetens art och omfattning. Samtidigt kan den antas vara likartad hos företag som bedriver samma typ av verksamhet. Den vida riskdefinitionen omfattar alltså även operativa risker och händelser som i förlängningen skulle kunna påverka företagets resultat negativt (exempelvis slarv, misstag eller bedrägerier) på grund av vikande förtroende från kunder. Anställdas möjlighet och incitament att påverka den operativa risknivån får dock i normalfallet betraktas som liten, om inte en anställd har till särskild uppgift att begränsa just operativa risker.

Kapitalförvaltare är normalt sett inte risktagare eftersom de i första hand hanterar kundernas förvaltade kapital och inte tar några direkta risker med företagets egna medel. Beroende på det enskilda företagets organisation och förvaltarens befogenheter kan det undantagsvis finnas situationer där en alltför riskfylld och illa kontrollerad förvaltning även kan medföra snabba försämringar av företagets resultat eller finansiella ställning.

Anställda som arbetar som mäklare inom kapitalmarknad och som enbart köper och säljer finansiella instrument på uppdrag av kund är normalt inte risktagare. I begreppet handlare/mäklare inom kapitalmarknad innefattas dock alltid personer som har ett mandat att handla för företagets räkning och det är typiskt sett en personalkategori som ska omfattas.

Anställda som arbetar inom corporate finance och som i sin verksamhet bistår med rådgivning vid kapitalanskaffning, förvärv och fusioner är normalt inte risktagare eftersom de inte kan antas påverka företagets risk i mer än liten omfattning. En chef för en corporate finance funktion kan dock vara risktagare som varande person i ledande position eller ledande strategisk befattning.

Anställda som enbart arbetar med investeringsrådgivning är normalt inte risktagare.

Anställda vid kontrollfunktioner och tradingavdelningar ska normalt omfattas om inte den anställdes riskpåverkan är liten.

Anställda inom aktuariefunktionen omfattas normalt om inte den anställdes riskpåverkan är liten.

Med begreppet avses exempelvis anställda i kreditkommittér på central eller lokal nivå med ansvar för kreditgivning. Sådana personer anses normalt utöva ett inte oväsentligt inflytande på företagets risknivå. Anställda med en ytterst begränsad befogenhet har dock normalt liten riskpåverkan. Företaget får därför göra en individuell bedömning av den enskildes riskpåverkan.

Ja, i regleringen finns exempel på vilka som normalt betraktas som personer som kan påverka företagets risknivå. Dessa exempel avser även fondbolag. Ifråga om fondförvaltare, se svaret på fråga 1 d ovan.

Nej, normalt sett inte. Analytiker som tar fram analyser som påverkar eller kan påverka det egna företagets beslut om risktagande (till exempel understödjer en tradingavdelning eller en livförvaltare) kan dock utgöra undantag. Företaget bör göra en egen bedömning av vilken form av analyser dess analytiker arbetar med samt tydligt kunna motivera sin analys. Chefen för en analysfunktion bör normalt sett betraktas som en risktagare (jämför ledande strategisk position).

Nej.