Frågor och svar om grundläggande banktjänster

Ett kreditinstitut får inte vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana grundläggande funktioner som institutet tillhandahåller andra konsumenter, 4 a kap. 1 § första stycket lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen). Sedan 2023 omfattar skyldigheten även filialer till utländska kreditinstitut i Sverige. Bestämmelserna genomför EU:s betalkontodirektiv (2014/92/EU) och syftar till att skydda konsumenter.

Bestämmelsen innebär en rättighet för konsumenten och en motsvarande skyldighet för banken att ingå avtal med kunden (kontraheringsplikt).  

Nej. Skyldigheten gäller inte om det skulle strida mot lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) eller om det finns särskilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto. Det framgår av 4 a kap. 1 § andra stycket betaltjänstlagen. 

Syftet är att främja finansiell inkludering och skydda konsumenter. Den som saknar betalkonto hamnar i ett ekonomiskt och socialt utanförskap som försvårar möjligheterna att få arbete och bostad, genomföra betalningar, ta emot ekonomiskt bistånd och ersättningar eller spara pengar. Detta kan särskilt drabba personer som ännu inte etablerat sig i samhället, exempelvis asylsökande, utländsk arbetskraft och utländska studenter.  

Penningtvättsregelverkets krav har företräde framför rätten till betalkonto. Det innebär att om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är så hög att banken inte kan hantera risken med en viss kund, får banken inte tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner.

Men det innebär inte att banken kan neka eller avsluta ett konto bara för att det finns en förhöjd risk för penningtvätt. Det är viktigt att banken vidtar åtgärder för att hantera den förhöjda risken för penningtvätt som vissa kundrelationer kan innebära i stället för att avstå risken helt. Först efter att banken har gjort en individuell, riskbaserad bedömning och övervägt vilka riskreducerande åtgärder som kan vidtas, kan det bli aktuellt att neka eller avsluta ett betalkonto. Se EBA/GL/2023/04 (Riktlinjer om kontroller och riktlinjer för en effektiv hantering av risker för penningtvätt och finansiering av terrorism vid tillhandahållande av finansiella tjänster).

Skyldigheten för banken att tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner gäller inte om det skulle strida mot penningtvättslagen. Det kan finnas många situationer när banken behöver göra en avvägning mellan de här två regelverken. Om banken inte kan uppnå tillräcklig kundkännedom eller bedömer att det finns en oacceptabel risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism i det enskilda fallet, kan banken därför behöva neka eller avsluta ett konto.

Några exempel

• Kunden kan inte styrka sin identitet på ett sätt som uppfyller kraven på kundkännedom enligt penningtvättslagen. 
• Kunden lämnar inte tillräcklig information om syftet med kontot eller hur kontot ska användas, trots att banken begärt kompletterande uppgifter. Banken ska dock informera om vilka uppgifter som behövs och hjälpa kunden att förstå hur kundkännedomskraven kan uppfyllas. Om kunden, trots sådan vägledning och möjlighet att komplettera, inte medverkar till kundkännedomsåtgärderna kan banken vara förhindrad att tillhandahålla ett konto.
• Kunden har kopplingar till högrisktredjeländer eller andra förhöjda riskfaktorer och banken kan inte genomföra de skärpta åtgärder för kundkännedom som situationen kräver. Den höga risken innebär inte i sig att kunden får nekas ett konto men om banken inte kan genomföra skärpta åtgärder eller om banken trots skärpta åtgärder inte kan hantera risken kan den vara förhindrad att tillhandahålla ett konto.
• Kunden är en person i politiskt utsatt ställning (PEP) eller en familjemedlem eller känd medarbetare till en sådan person. Att en kund är PEP innebär inte att kunden får nekas konto. Däremot behöver banken vidta särskilda kontroller. Ett nekande kan bli aktuellt först om banken inte kan uppnå tillräcklig kundkännedom eller hantera de identifierade riskerna. 

Skyldigheten för banken att tillhandahålla betalkonto med grundläggande funktioner gäller inte om det finns särskilda skäl mot detta. Vad som avses med särskilda skäl anges inte i lagtexten, men av förarbetena framgår att det kan handla om misskötsamhet i förhållande till banken, att betalkontot har använts för ekonomisk brottslighet eller att det finns lagliga hinder mot att tillhandahålla kontot. Att konsumenten inte har betalat sina krediter eller avgifter i tid, eller att det finns betalningsanmärkningar, utgör däremot inte särskilda skäl för att neka eller avsluta ett konto. Se prop. 2016/17:129 s. 35..

 De-risking är företeelsen att finansiella företag avstår från att etablera nya kundrelationer eller avslutar befintliga sådana utifrån generella antaganden om risker kopplade till vissa kundgrupper.

Både Europeiska bankmyndigheten (EBA) och den mellanstatliga organisationen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, Financial Action Task Force (FATF) har framhållit att de-risking inte bara försvårar finansiell inkludering, utan även kan motverka ett effektivt arbete mot ekonomisk brottslighet. Kunder som utestängs från det reglerade finansiella systemet hänvisas till oreglerade kanaler. Det kan leda till sämre spårbarhet och att färre misstänkta aktiviteter upptäcks och rapporteras.

FI har publicerat ett rättsligt ställningstagande om asylsökandes tillgång till finansiella tjänster, se (2022:1 Asylsökandes tillgång till finansiella tjänster) på sidan Rättsliga ställningstaganden. 

Av ställningstagandet framgår att FI anser att banker under vissa förutsättningar kan erbjuda en asylsökande som saknar identitetshandlingar ett mer begränsat utbud av tjänster än vad som annars följer av betaltjänstlagen, om det krävs för att banken ska kunna hantera den risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kundrelationen innebär.   

Banken ska göra en individuell bedömning av ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner och låta konsumenten få saken prövad. Banken får alltså inte neka en konsument på grund av att den har information om att en annan bank har sagt nej eller avslutat konsumentens konto, utan måste göra en egen bedömning. 

Enligt 4 a kap. 3 § första stycket betaltjänstlagen ska en konsuments ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner behandlas skyndsamt. Ärendet ska avgöras så snart som möjligt och senast inom tio bankdagar efter det att en fullständig ansökan tagits emot. 

Bestämmelsen innebär en skyldighet för banken att behandla och avgöra en ansökan snabbt. För att kunna uppnå detta syfte är det viktigt att banken underlättar för konsumenten genom att exempelvis ha lätt tillgänglig information och vägledning på sin webbplats. Ytterligare ett sätt att underlätta för konsumenten är att banken, om ansökan är ofullständig, skriftligen informerar konsumenten om vad som saknas för att ansökan ska kunna prövas och inom vilken tid kompletterande uppgifter ska lämnas för att ansökan ska kunna prövas.

Enligt 4 a kap. 3 § andra stycket betaltjänstlagen ska banken, om en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner avslås, omedelbart underrätta konsumenten om beslutet och lämna information om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat. Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för beslutet framgå av underrättelsen. 

Bankerna har olika affärsmodeller och det finns därmed olika sätt att bli kund. Om banken kräver ett fysiskt besök på ett bankkontor för att bli kund är det viktigt att ett sådant besök kan ske i rimlig tid. Svenska Bankföreningen har tagit fram rekommendationer till sina medlemsbanker som bland annat anger att banken ska erbjuda ett fysiskt möte inom 20 bankdagar. 

Vilka uppgifter som behövs för att en ansökan ska anses som fullständig kan skilja sig åt mellan olika kreditinstitut och om en ansökan görs på ett bankkontor eller på annat sätt (prop. 2016/17:129 s. 32). Det är därför viktigt att banken har tydlig information på sin webbplats så att den som vill ansöka om konto kan veta vad som krävs. 

Det finns en kontraheringsplikt som gäller för alla, inklusive juridiska personer som företag och föreningar. Enligt 11 d § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti finns en rätt till ett inlåningskonto, men detta innefattar inte någon rätt att få betaltjänster kopplade till kontot. Därför är denna kontraheringsplikt mer begränsad än den som finns för konsumenter. Syftet är enligt lagens förarbeten att tillförsäkra var och en tillgång till en säker placeringsform, se prop. 1995/96:60 s. 29 och prop. 2002/03:139 s. 262. 

Civilsamhällesorganisationer är olika typer av organisationer som har det gemensamt att de bidrar till samhällsnytta, exempelvis genom humanitärt arbete, utbildning, religiös eller kulturell verksamhet. Dessa organisationer behöver ofta tillgång till finansiella tjänster för att kunna bedriva sin verksamhet, samla in medel och ta emot bidrag.

Samma kontraheringsplikt som gäller för företag i allmänhet, gäller även för civilsamhällesorganisationer. Det finns däremot särskilda risker och sårbarheter som kan vara aktuella för civilsamhällesorganisationer. Några av dessa risker och sårbarheter beskrivs i en ny nationell riskbedömning av att civilsamhällets organisationer utnyttjas för finansiering av terrorism. Rapporten har tagits fram av Samordningsfunktionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism, där FI ingår, se Nationell riskbedömning av att civilsamhällets organisationer utnyttjas för finansiering av terrorism 2026 (Polisen). 

Rapporten lyfter fram vikten av att verksamhetsutövare gör en riskbaserad helhetsbedömning i varje enskilt fall och ger exempel på både hotdrivande och riskreducerande faktorer. FI vill uppmana både civilsamhällesorganisationer och banker att ta del av innehållet i Samordningsfunktionens rapport. Rapporten handlar visserligen om risken att utnyttjas för finansiering av terrorism, men principen med individuell, riskbaserad helhetsbedömning lämpar sig utmärkt för banker vid bedömning av om banken kan erbjuda konto till en kund som är en civilsamhällesorganisation. Bankerna uppmanas också att använda sig av den bilaga som finns med stöd för riskbedömning i det enskilda fallet.

Personal som arbetar på ambassader och konsulat är konsumenter och omfattas därmed av samma regler om rätt till betalkonto med grundläggande funktioner som andra konsumenter. Banker ska därför pröva en ansökan om betalkonto från en sådan konsument utifrån dennes individuella förutsättningar och de risker som är förknippade med personen.  

Hur bankerna ska inhämta kundkännedom och de krav som ställs för att efterleva penningtvättsregelverket är centrala frågor som har nära samband med bankernas möjlighet att erbjuda grundläggande banktjänster. En ny EU-förordning som reglerar penningtvättsfrågor, AMLR (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism), ska snart börja tillämpas. EU inrättar också den nya penningtvättsmyndigheten Amla (Myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Amla, från engelskans Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing of Terrorism)). Detta innebär att FI:s möjlighet att lämna vägledning i frågor om t.ex. kundkännedom är begränsad. I stället kommer Amla att lämna vägledning inom penningtvättsområdet. Enligt artikel 21.4 i AMLR ska Amla och EBA utfärda gemensamma riktlinjer om vilka åtgärder som får vidtas för att hantera penningtvättsreglerna och samtidigt beakta risken för de-risking. Enligt bestämmelsen ska dessa riktlinjer finnas den 10 juli 2027.