Likviditet

Det är av avgörande betydelse för alla företag att kunna uppfylla sina betalningsförpliktelser. Hur likviditetsrisker ska hanteras av banker och andra kreditinstitut, samt av värdepappersbolag, finns det särskilda regler för.

Finanskrisen har lett till ett omfattande pågående arbete med att utveckla regelverket. Detta görs i internationell samverkan inom ramen för tillsynssamarbetet på bankområdet, Baselkommittén, och inom EU. På dessa sidor finns information om såväl befintliga regler som de ändringar som är på gång.

Gällande regler

Hantering av likviditetsrisk

Reglerna för hantering av likviditetsrisk finns i FI:s föreskrifter (FFFS 2010:7) om hantering av likviditetsrisker. Föreskrifterna bygger bland annat på Baselkommitténs principer om hantering och tillsyn av likviditetsrisker.

Offentliggörande av information om likviditetsrisk

Bestämmelser om offentliggörande av likviditetsrisker finns i FI:s föreskrifter (FFFS 2010:7) om hantering av likviditetsrisker.

Rapportering av likviditetsrisk

Kreditinstitut och värdepappersbolag rapporterar likviditetsinformation till FI. Detta regleras i tillsynsförordningen (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013), som gäller för kreditinstitut och värdepappersbolag, samt i EU-kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (LCR-förordningen).

Kvantitativt krav på likviditetstäckning (Pelare 1)

Sedan den 1 januari 2018 gäller bindande EU-regler (tillsynsförordningen och LCR-förordning) inom unionen som fullt ut och ersätter Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2012:6) om krav på likviditetstäckningsgrad och rapportering av likvida tillgångar och kassaflöden.

I EU-regleringen finns ett krav på 100 procent LCR, vilket innebär att ett institut ska ha tillräckligt mycket likvida tillgångar för att klara verkliga och simulerade kassautflöden under en stressad period på 30 dagar.

Pelare 1-kravet i EU-regleringen är inte uttryckt i enskilda valutanivåer men artikel 8.6 i LCR-förordningen ställer ett generellt krav på att likviditetsbuffertens valutasammansättning ska vara i linje med nettoutflödena per valuta. Om det finns en obalans i förhållandet mellan likviditetsbuffertens valutasammansättning och nettoutflödena i enskilda valutor kan tillsynsmyndigheten kräva att en bank begränsar obalansen genom att sätta gränser för hur stor andel av de likvida tillgångarna i en valuta som en bank kan tillgodoräkna sig för att täcka likviditetsutflöden i en annan valuta.

Särskilda likviditetskrav på likviditetstäckningskvot (Pelare 2-krav) i enskilda valutor och FI:s syn på kravet på diversifiering av säkerställda obligationer i likviditetsbufferten

Sedan den 1 januari 2018 gäller EU-kommissionens delegerade akt om krav på likviditetstäckningskvot (LCR-förordning) på aggregerad valutanivå på 100 procent inom hela EU. I samma förordning framgår det generella krav på likviditetsbuffertens sammansättning av valutor och operativa krav på diversifieringen av likvida tillgångar i likviditetbufferten.

FI avser att fortsätta att ställa kravet, som myndigheten kommunicerade i april 2018, på att banker i tillsynskategori 1 och 2 uppfyller en likviditetstäckningskvot i euro och US-dollar som var för sig uppgår till minst 100 procent, förutsatt att valutorna är signifikanta för den enskilda banken. Från och med den 1 oktober 2019 avser FI även att ställa krav på en likviditetstäckningskvot på minst 75 procent för varje övrig enskild valuta inklusive svenska kronor, förutsatt att valutan är signifikant för den enskilda banken.

Enligt diversifieringskravet i LCR-förordningen gäller det att innehav av likvida tillgångar som utgör en banks likviditetsbuffert hela tiden förblir lämpligen diversifierad. FI:s tolkning av detta diversifieringskrav är att det bland annat innebär att andelen säkerställda obligationer, utgivna av svenska emittentinstitut, som får tillgodoräknas i likviditetsbufferten maximalt får vara 50 procent av den totala likviditetsbufferten vid beräkning av likviditetstäckningskvoten.

FI avser att tillämpa dessa ställningstaganden i översyns- och utvärderingsprocessen från och med 1 oktober 2019.

Kommande kvantitativt krav på stabil nettofinansieringskvot (Pelare 1)

Utöver det bindande minimikravet för LCR kommer det under 2021 komma ett tillämpas ett bindande krav på stabil nettofinansieringskvot (NSFR) via EU-regleringen.
NSFR-kravet innebär att ett företag ska ha tillräcklig stabil finansiering för att i ett ettårsperspektiv täcka sina finansieringsbehov under både normala och stressade förhållanden.

Denna reglering finns inte sedan tidigare och utgör därför nya bindande minimikrav på likviditetsrisk. NSFR-kravet bygger på Baselkommitténs standard för stabil nettofinansieringskvot.

Läs mer

Senast granskad: 2019-07-04
Laddar sidan