FI:s användning av makrotillsynsverktyg

Hushållens skulder är inte primärt ett direkt hot mot den finansiella stabiliteten. Men om tiderna försämras kan många hushåll tvingas, eller välja att, minska sin konsumtion för att kunna fortsätta betala på sina skulder. Då kan en kris fördjupas och hota den finansiella stabiliteten, det konstaterar FI i en rapport om FI:s användning av makrotillsynsverktyg.

FI har fått i uppdrag att utveckla och redovisa metoder för att utvärdera makrotillsynen. Uppdraget ska slutredovisas senast den 19 juni 2019. I en första delrapport ska FI redovisa arbetets inriktning och prioriteringar. FI ägnar denna första delrapport åt att redogöra för arbetet med att analysera och hantera riskerna med hushållens skulder.

Åtgärder som riktar sig direkt mot låntagarna är mest effektiva för att minska dessa makroekonomiska risker med hushållens skulder. Bolånetaket ökar hushållens motståndskraft mot fallande bostadspriser. Amorteringskraven minskar andelen högt skuldsatta hushåll, vilket gör dem mindre benägna att minska sin konsumtion kraftigt om den ekonomiska utvecklingen försämras allvarligt. Kapitalkraven på de svenska bankerna är höga i allmänhet och för utlåning till hushåll i synnerhet. Det gör att bankerna kan hantera betydande kreditförluster och fortsätta att förmedla krediter även i sämre tider.

FI skärpte amorteringskravet för att öka de högst belånade hushållens motståndskraft ytterligare. Det hade varit möjligt att åstadkomma en lika stor dämpning av nyutlåningen, eller minskning av andelen hushåll med en hög skuldkvot, med andra åtgärder. Ett sänkt bolånetak skulle ha slagit hårt mot de yngsta hushållen. Det hade sannolikt också bidragit till en ännu snabbare ökning i blancolånen. Ett skuldkvotstak hade kunnat snedvrida konkurrensen på bolånemarknaden, och skulle också riskera att ytterligare öka blancolånen. Kapitalkraven hade behövt höjas orimligt mycket för att minska de makroekonomiska riskerna med hushållens skulder.

Laddar sidan