FI tillämpar nya EU-riktlinjer om rapportering

FI börjar nu tillämpa nya riktlinjer om rapporteringskrav enligt artiklarna 3.3 d och 24.1, 24.2 och 24.4 i AIFM-direktivet. Riktlinjerna gäller för behöriga myndigheter.

Riktlinjerna ska skapa en enhetlig och konsekvent rapportering till nationella behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 3.3 d och 24.1, 24.2 och 24.4 i AIFM-direktivet och artikel 110 i förordningen. Riktlinjerna förtydligar vilken information förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) ska rapportera in till nationella behöriga myndigheter, tidsfristerna för rapporteringen samt det förfarande som ska tillämpas då AIF-förvaltare växlar från en rapporteringsskyldighet till en annan.

FI:s tillämpning av EU-riktlinjerna

FI har underrättat Esma om att vi avser att tillämpa riktlinjerna i vår tillsyn. Det innebär att Finansinspektionen, i enlighet med artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning 1095/2010, med alla tillgängliga medel ska söka följa riktlinjerna från den 9 oktober 2014. Finansinspektionen kommer att tillämpa riktlinjerna tidigast från den tidpunkt då AIF-förvaltaren meddelades tillstånd eller registrerades enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Riktlinjernas rättsliga status

FI:s uppfattning är att riktlinjer från Esma riktade till behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer är att jämställa med svenska allmänna råd (det som sägs om riktlinjer avser även rekommendationer). Förordningen 1095/2010 om inrättandet av Esma innebär att behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer direkt på grund av förordningen med alla tillgängliga medel ska söka följa dessa riktlinjer. Eftersom förordningen har direkt verkan kommer FI inte att utfärda några egna allmänna råd, men när FI bedömer att det behövs kan riktlinjer komma att omarbetas till bindande regler i form av föreskrifter. FI:s syn på riktlinjer innebär att om FI begär det måste ett företag vara berett att förklara hur det anser sig uppfylla ett krav i en författning. När ett företag inte följer en riktlinje och inte heller handlar på något annat sätt som leder till att kraven i bakomliggande bestämmelser uppfylls, kan FI ingripa mot företaget.